Zum Inhalt springen

mun

Aus Wiktionary, dem freien Wörterbuch
Utrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (en) mun munen munnar munnarna
Genitiv muns munens munnars munnarnas

Worttrennung:

mun, Plural: mun·nar

Aussprache:

IPA: []
Hörbeispiele: Lautsprecherbild mun (Info)

Bedeutungen:

[1] Anatomie: Öffnung im unteren Teil des (hauptsächlich menschlichen) Gesichtes, hauptsächlich zur Nahrungsaufnahme und zur Lautbildung genutzt; Mund

Beispiele:

[1] Linnea har alltid någonting i munnen.
Linnea hat immer irgendetwas im Mund.
[1] Chokladen smälter faktiskt i munnen.
Die Schokolade schmilzt wirklich im Mund.

Redewendungen:

dra på munnen, ha mål i munnen, hålla tungan rätt i munnen, höra något från hästens mun, leva ur hand i mun, låta munnen gå, lägga orden i någons mun, med en mun, prata bredvid mun, prata i mun på varandra, rätta mun efter matsäcken, stänga någons mun, ta brödet ur munnen på någon, ta munnen full, ta ordet ur munnen på någon, tysta munnen på någon, täppa munnen på någon, vara ful i mun, vara i allas mun, vara i var mans mun

Wortbildungen:

livmodermun, munering, munfull, munhuggas, munkavle, munkorg, mun-mot-mun metoden, munparti, munskydd, munskänk, munspel, munsår

Übersetzungen

[Bearbeiten]
[1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »mun«, Seite 590
[1] Schwedischer Wikipedia-Artikel „mun
[1] Lexin „mun
[1] dict.cc Schwedisch-Deutsch, Stichwort: „mun

mun ist die Umschrift folgender Wörter:

Sumerisch: 𒁵 (mun) (Keilschrift)