kontor

Aus Wiktionary, dem freien Wörterbuch

kontor (Schwedisch)[Bearbeiten]

Substantiv, n[Bearbeiten]

Neutrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (ett) kontor kontoret kontor kontoren
Genitiv kontors kontorets kontors kontorens

Worttrennung:

kon·tor, Plural: kon·tor

Aussprache:

IPA: [kɔnˈtoːr]
Hörbeispiele: Lautsprecherbild kontor (Info)

Bedeutungen:

[1] Dienststelle oder Geschäftsräumlichkeit, in der verschiedene schriftliche oder verwaltungstechnische Arbeiten erledigt werden
[2] größere Räumlichkeit zum Verwahren von Dingen; Abstellkammer

Sinnverwandte Wörter:

[1] expedition

Oberbegriffe:

[1] företag, förvaltning, myndighet
[2] utrymme

Unterbegriffe:

[1] arkitektkontor, huvudkontor, postkontor, socialförvaltningskontor, socialkontor
[2] källarkontor, vindskontor

Beispiele:

[1] Vi kan träffas på kontoret.
Wir können uns im Büro treffen.
[2] Antal inbrott i källare och på vindskontor har ökat.
Die Anzahl der Einbrüche in Keller und Abstellkammern unter dem Dach hat zugenommen.

Charakteristische Wortkombinationen:

[1] kontoret

Wortbildungen:

kontorist, kontorsanställd, kontorshus, kontorslandskap, kontorslokal, kontorsmaskin, kontorsmaterial, kontorsmöbel, kontorsstol, kontorstid

Übersetzungen[Bearbeiten]

[*] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »kontor«, Seite 464
[1] Schwedischer Wikipedia-Artikel „kontor
[*] Uni Leipzig: Wortschatz-Portalkontor
[1] Lexin „kontor
[1] dict.cc Schwedisch-Deutsch, Stichwort: „kontor
[1, 2] Norstedt (Herausgeber): Norstedts svenska ordbok. 1. Auflage. Språkdata och Norstedts Akademiska Förlag, 2003, ISBN 91-7227-407-7