huvud

huvud (Schwedisch)

Substantiv, n

Neutrum	Singular		Plural
	unbestimmt	bestimmt	unbestimmt	bestimmt
Nominativ	(ett) huvud	huvudet	huvuden huvud	huvudena
Genitiv	huvuds	huvudets	huvudens huvuds	huvudenas

Anmerkung:

Der Plural in der unbestimmten Form lautet huvuden, aber auch huvud gilt als korrekt.

Worttrennung:

hu·vud, Plural: hu·vu·den

Aussprache:

IPA: [ˇhʉːvət], Plural: [ˈhʉːvədən]

Hörbeispiele:  huvud ^(Info), Plural: —

Bedeutungen:

[1] Anatomie: Körperteil am vorderen Ende des Rumpfes; Kopf

Beispiele:

[1] Mitt huvud värker.

Mein Kopf schmerzt.

[1] Jag bad henne räcka mig säcken med de avhuggna huvudena.

Ich bat sie, mir den Sack mit den abgeschlagenen Köpfen zu reichen.

Redewendungen:

hals över huvud, inte kröka ett hår på någons huvud, samla glödande kol på någons huvud, slå sina kloka huvuden ihop

Wortbildungen:

dumhuvud, huvudansvarig, huvudkudde, huvudräkning, huvudrätt, huvudregel, huvudsak, huvudvärk

Übersetzungen

 [1] Anatomie: Körperteil am vorderen Ende des Rumpfes; Kopf

Bokmål: hode → nb n Dänisch: hoved → da n Deutsch: Kopf m Englisch: head → en

Referenzen und weiterführende Informationen:

[1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0 , Stichwort »huvud«, Seite 349

[1] Svenska Akademiens Ordbok „huvud“

[1] Lexin „huvud“

[1] dict.cc Schwedisch-Deutsch, Stichwort: „huvud“

Quellen: