kall

Aus Wiktionary, dem freien Wörterbuch

kall (Schwedisch)[Bearbeiten]

Adjektiv[Bearbeiten]

Adjektivdeklination Positiv Komparativ Superlativ
attributiv
unbestimmt
Singular
Utrum kall kallare
Neutrum kallt
bestimmt
Singular
Maskulinum kalle kallaste
alle Formen kalla kallaste
Plural kalla kallaste
prädikativ
Singular Utrum kall kallare kallast
Neutrum kallt
Plural kalla
 
adverbialer Gebrauch kallt

Worttrennung:

kall, Komparativ: kal·la·re, Superlativ: kal·last

Aussprache:

IPA: [kal]
Hörbeispiele: Lautsprecherbild kall (Info)

Bedeutungen:

[1] eine niedrige Temperatur habend; kalt

Gegenwörter:

[1] het, varm

Unterbegriffe:

[1] iskall

Beispiele:

[1] Det är kallt ute.
Draußen ist es kalt.

Übersetzungen[Bearbeiten]

[1] Svenska Akademiens Ordbok „kall
[1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »kall«, Seite 413
[1] Lexin „kall

Substantiv, n[Bearbeiten]

Neutrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (ett) kall kallet kall kallen
Genitiv kalls kallets kalls kallens

Worttrennung:

kall, Plural: kall

Aussprache:

IPA: [kal]
Hörbeispiele: Lautsprecherbild kall (Info)

Bedeutungen:

[1] innere Bestimmung

Beispiele:

[1] Att bli präst är ett kall.
Priester zu werden, ist eine Berufung.

Übersetzungen[Bearbeiten]

[1] Svenska Akademiens Ordbok „kall
[1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »kall«, Seite 413
[1] Lexin „kall